Japanska skönhetsideal handlar inte alltid om symmetri och perfektion. Tvärtom faktiskt. I alla fall när det kommer till begreppet Wabi-sabi som står för en slags världsåskådning eller estetik att godta det övergående. Estetiken beskrivs ibland som en skönhet som är ” bristfällig, tillfällig och ofullständig”. Utmärkande för wabi -sabi-estetiken är asymmetri, skrovlighet, enkelhet, ekonomi, stramhet, anspråkslöshet, intimitet och uppskattning av naturliga föremåls och processers oförställda intigritet. Var ni med där? Hm, hur ska jag beskriva det ännu bättre… ? Jo, kanske som den här koppen. Visst är den fin förresten ! Ser man på just den här koppen med fatet och betänker att den är tillverkad för hand, formad utan krav på perfektion, och samtidigt helt vänder upp och ner på den status vi ger just det perfekta, kommer man närmre de egenskaper som gör att något blir Wabi-sabi. Inom traditionell japansk skönhet är just Wabi-sabi det som utgör den mest iögonfallande och karaktäristiska egenskapen. På samma sätt som de grekiska skönhetsidealen format de estetiska värdena hos oss, så intar Wabi-sabi den positionen i det japanska pantheon av estetiska värden.

Men rent visuellt och praktiskt är ju begreppet lätt att tolka lite hur man vill så länge objekten inte är perfekta förstås. Och ändå inte helt så. Interiörer går att skapa som har just det där icke perfekta och lugna över sig. Tänk till exempel ett golv. Ett blankpolerat parkettgolv utan en repa. Det är inte Wabi-sabi estetik för fem öre. Men se på det här trägolvet. Det är däremot en perfekt grund för en interiör som man med rätta föremål och känsla skulle kunna se som Wabi-sabi.

foto Tomasz Mikolajczyk

I mitt eget vardagsliv försöker jag finna den här tonen, såväl inom konsten. Det finns ju fler namn på liknande estetiska värden, till exempel etno,shaker eller liknande,  men jag finner Wabi-sabi intressant just för att det känns som ett välbehövligt avbrott från gängse ordning och perfektion. Många företag rider självfallet på den här nya trenden just nu men det märkvärdiga är att det samtidigt anses vara en sorts antitrend. Hur som helst njuter jag av att leva i tron att den gör mig med andra en smula mer harmoniska. Rätt eller fel?

TEXT av Björn Holmberg   FOTO Björn Holmberg, Pixabay, Tomasz Mikolajczyk