KONSTPAUS

Varje gång jag besökt Metropolitan Museum of Art i New York har jag stått framför något verk av den i USA och Storbritannien så välkände konstnären John Singer Sargent. Det är omöjligt att till exempel missa målningen av Madame X ( Madame Pierre Gautreau) eller någon annan av John Singer Sargents överklassdamer där de står, sitter eller halvligger.

Det är inte bara de nyrikas narcissism som lyser igenom  i de gigantiska tavlorna på The Met i New York, utan också ett tidsdokument från en period man i Amerika kallar ” The  Gilded Age”, den förgyllda åldern, som varade mellan 1870 -1900.  Utbyggnaden av järnvägsnätet och industrialiseringen i USA ledde nämligen till att många amerikaner under den här korta tidsperioden gjorde sig stora förmögenheter. Något som i sin tur gjorde att den växande amerikanska societeten i allt började apa efter den europeiska. Ett säkert sätt att höja sin status  var förstås att få sitt porträtt målat av en erkänd skicklig konstnär.

John Singer Sargent var inte den ende konstnären som fick möjlighet att tjäna storkovan på att i olja och akvarell avbilda celebriteter, makthavare och rika familjers döttrar. Det gjorde även vår egen Anders Zorn ( 1860-1920). Zorn och Sargent kände dessutom varann och blev märkligt nog ungefär lika gamla. Båda var tekniska genier och båda hade de hamnat i en tid då konsten stod mellan tradition och modernitet, en förändringens tid. De var påverkade av 1600-talets porträttkonstnärer, som Diego Velázquez och Rembrandt, men var samtidigt intresserade av impressionismen och samtida konstnärer som Monet och Cezanne.

Det är ofta omöjligt att se om det är en Zorn eller en Sargent man har framför sig, deras skicklighet är lika slående. Det enda som skiljer dem åt är möjligtvis att John Singer Sargent hade en förkärlek att avbilda nakna män där Zorn som vi alla vet föredrog att måla nakna kvinnor.

Pseudonymen ” Vernon Lee”

I den aktuella utställning av John Singer Sargents måleri ,som Nationalmuseum visar fram till den 13 januari 2019, har man också hängt ett antal verk av Zorn, just för att visa på hur nära konstnärligt besläktade dessa två konstnärer är med varandra.

Men på olika sätt slutar också deras likheter, särskilt när det kommer till privatlivets hemligheter. I presentationen av John Singer Sargent viker inte Nationalmuseum från att öppet spekulera i Sargents livsstil, vilket ger  anledning att ta en titt på ett av de porträtt som kraftigt skiljer sig från de eleganta överklasskvinnorna han målat av. Nämligen det på barndomsvännen Violet Paget ( 1856-1935) vars författarpseudonym var “Vernon Lee”.

John Singer Sargent( 1856-1925) oil on canvas “Vernon Lee 1881”, Tate Britain London

Porträttet av Violet Paget som ” Vernon Lee” har lånats in av Nationalmuseum i Stockholm från Tate Britain i London. I presentationen av tavlan berättas bland annat att John och Violet som var jämnåriga lärde känna varandra när deras familjer bodde grannar i Nice. Men det riktigt intressanta är att det påstås att de förblev nära vänner livet ut och att Violet Paget kom att leva i en öppen relation med en annan kvinna.

Det sägs att porträttet utfördes på bara tre timmar. Sargent lät införa inskriptionen” Till min vän Violet” i den ännu våta färgen. Ingen känner till  hela den bakomliggande historien till porträttets tillkomst. Men klart är att Violet Paget var en författarinna känd för såväl sina romaner och noveller i genren fantasy, som hon skrev uppmärksammade essäer om konst och musik och reseskildringar. Det är med andra ord helt begripligt att de båda vännerna hade mycket gemensamt på flera plan.

Violet Paget alias Vernon Lee skrev först och främst för en engelsk publik. Hennes berättelser utforskar det övernaturliga,, besatthet och vålnader. De tillhör den slags skräcklitteratur och fantasyberättelser som skrevs under den viktorianska eran. Hennes mest kända bok är novellsamlingen Hauntings från 1890.

Hennes första verk om estetik, Studies of the 18th Century in Italy(1880), blev hennes inträde i tidens intellektuella elit. Hon introducerade i sina essäer det tyska begreppet”Einfülung”, empati. Violet Paget menade att betraktaren till ett konstverk känner empati till verket när det framkallar minnen och associationer , vilket ibland till och med kan utlösa omedvetna kroppsliga reaktioner som förändrad hållning och andning.

Självklart måste man fråga sig om inte John Singer Sargents långa vänskap med Violet Paget alias ” Vernon Lee” också handlade om hans egen identitet och förbjudna livsstil. Violet Paget, engagerade kvinnosakskvinna, en garconne klädd som en pojkflicka med en sedermera känd mångårig relation till konstnären Clementina “Kit” Anstruther-Thomson, torde knappast ha blivit avporträtterad så här direkt och personligt om hon inte litade på Sargent. En tillit som man kanske kan förmoda byggde på respekt, beskydd, platonisk kärlek och gemensamma hemligheter.

Den vackre gynekologen

 

John Singer Sargent ( 1856-1925)” Dr Pozzi i sitt hem 1881″ Hammer Museum Los Angeles USA

Ett annat porträtt som finns att beskåda och förundras över på den aktuella utställningen på Nationalmuseum är det Sargent gör på sin vän  Samuel-Jean Pozzi (1848-1918). Ett konstverk som är daterat 1881, samma år som han målar Violet Pagets porträtt “Vernon Lee”.

Pozzi var en pionjär inom gynekologi i Frankrike. Han var känd för att både vara en feminist och samtidigt en kvinnokarl. En man som till och med lyckades få omkull berömdheter som Sarah Bernhardt, dåtidens största  skådespelerska och kulturella ikon.

John Singer Sargents målning av Pozzi har en dramaturgi som är både dramatisk och stillsamt poserande. Sargent har särskilt uppehållit sig vid doktor Pozzis händer. Det är inte vilka händer som helst. Det är heller inte vilka färger och komposition som helst. Tankarna går till porträtt av påvar och kardinaler, kyrkans maktmänniskor. Sargents påverkan av barockmålare som Velázquez är tydlig i målningen.

Samuel-Jean Pozzis livshistoria tillhör de mer spännande. Pozzis liv vävs nämligen in i de stora kulturella och politiska skeendena på en rad olika sätt. John Singer Sargents porträtt av honom tillhör dessutom konsthistoriens kanske vackraste avbildningar av en man? Pozzis skönhet är omskriven av särskilt kvinnliga konsthistoriker genom tiderna, och det är lätt att förstå varför.  Om Pozzis kommande öde längre fram i livet vet lyckligtvis inte Sargent något om när han gör det här porträttet av sin vän. Sargent kommer 1918 att få den chockartade nyheten att Pozzi kallblodigt mördats av en av sina patienter.

1918 när Pozzi avlider har porträttet av honom visserligen åldrats 37 år. Men fascinationen kring Pozzi som person, och inte minst hans omvittnande manliga skönhet, ska komma att leva vidare i målningen, och är på ett sätt även en ingång till Sargent. Inte så att målningen av Pozzi anspelar på någon kärleksrelation mellan modell och konstnär, utan på att här finns något hos John Singer Sargents sätt att avbilda som ger oss anledning att ställa vissa frågor. På samma sätt som Sargent porträtterar de nyrika döttrarna till en framväxande överklass med en oerhörd distans ger han oss tillgång till ett betydligt personligare möte med de som verkar stå honom närmast.

 

………………………………………………………………………………………………………………………………………………

John Singer Sargent ( 1856-1925) räknas som den internationella konstens stora namn från sekelskiftet 1900. Just nu visar Nationalmuseum en utställning med måleri av John Singer Sargent som pågår fram till den 13 januari 2019.

………………………………………………………………………………………………………………………………………………

Text av Björn Holmberg

Foton Nationalmuseums pressarkiv

Källor: Nationalmuseum, Tate Britain London, Wikipedia

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

2 kommentarer

  1. Jag är också helt fascinerad av hans måleri, och då inte minst hantering av ljus och ljusa/vita tyger! Tycker nog att Zorns målningar ändå framstår som förvånansvärt platta när man ser dem just bredvid Singer Sargents, även om de också är fantastiska.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *