Det här är Artemisia Gentileschis självporträtt. En selfie som hon målar 1638-1639 när hon är i 45-årsåldern. Hade det inte varit för att det snart är nära på fyrahundra år sedan hade det kanske inte varit så märkvärdigt. Men nu är det just det. Märkvärdigt alltså.

För Artemisia Gentileschis livshistoria är en lika märklig som fascinerande berättelse. En berättelse om hur en liten flicka växer upp med sin pappa, en framstående konstnär, som vill att hans dotter ska gå i hans fotspår. Som ung består Artemisias utbildning enbart av måleri. Inte förrän i vuxen ålder lär hon sig att läsa och skriva.

Men något kommer att nästan omkullkasta pappans planer för dottern. Artemisia utsätts för en våldtäkt när hon är nitton år. Det sker när hon går som elev hos konstnären Agostino Tassi. Problemet är att det är Tassi som är förövaren och våldtäktsmannen. En sju månader lång rättegång leder till att Tassi småningom fälls och får ett års fängelsestraff.

Under rättegången är det dock inte gärningsmannen som får utstå de värsta förödmjukelserna, det är offret – Artemisia. Anklagelser om promiskuitet, ingående gynekologiska undersökningar och till och med tortyr med tumskruvar, är priset hon tvingas betala för att föra Tassi till skranket och få rättvisa. För att få utlopp för sin vrede målar Artemisia ett av sina mest berömda verk- Judit halshugger Holofernes under den här turbulenta tiden.

Judit halshugger Holofernes av Artemisia Gentileschi, Galleria degli Uffizi i Florens

Caravaggio

Några år innan har Artemisias idol och förebild- konstnären Caravaggio– målat samma motiv. Ett motiv hämtat från samma bibliska dramatiska berättelse; den apokryfiska Judits bok, en gammaltestamentlig berättelse som beskriver hur en israelitisk kvinna räddar sitt folk genom  att begå ett nödvändigt mord på en tyrannisk härförare. I konsthistorien görs ofta kopplingen mellan Caravaggio och Gentileschis tolkningar av just denna dramatiska scen, som tagen ur en skräckfilm.

“Judith beheading Holofernes” av Caravaggio

Och visst är det intressant att jämföra just dessa två storartade konstverk som bär så mycket av den dramatik och de uttryck som är karaktäristiskt för barockens bildvärld. En säker ingång till att odla ett större intresse för konst är kanske genom jämförelser som dessa? Konsten är nämligen full av liknande spännande jämförelser och parafraser.

Någon konsthistoriker har sagt att i Caravaggios tolkning ser det snarast ut som om Judit ” skär i en limpa”. Att Caravaggio som man inte kunnat föreställa sig hur en kvinna begår ett bestialiskt mord. Andra har tyckt att Artemisia Gentileschis tavla ger kvinnor rätt till upprättelse.  Som ett slags eko genom århundradena. Och att hennes sätt att avbilda sig själv som den som tar kontroll är det viktigaste i motivet och inte själva handlingen, det vill säga mordet på Holofernes.

Man kan se på konst på många sätt. Helt klart är att Artemisia Gentileshi gjort ett bestående avtryck, såväl i konst som den feministiska historien. Hon har gett hämnden den eviga triumfen genom att ha målat av sig själv som Judit och Tassi som Holofernes. Vad Tassi tänkte när han såg tavlan förtäljer däremot inte historien. Kan han ha känt ett sting av ren och skär njutning?  Upphöjd till offer fastän han också är förövaren. Parallellen till vår tids häxjakt på män som Tassi känns onekligen kittlande. Och vi kan krasst konstatera att det ofta är lika lätt att missbedöma den manliga fåfängan som den kvinnliga vreden.

TEXT av Björn Holmberg