DRAMA. Årets bästa filmupplevelse!

Mexikanske regissören Alfonso Cuarón har regisserat både Harry Potter-filmerna och Oscarsbelönade “Gravity”. Men jag tror faktiskt det är med sin senaste film “Roma” han når de där höjderna inom filmskapandet som nästan gör att allt han gjort innan bleknar en smula.

Jag minns ett samtal jag hade med filmregissören Kjell Grede där jag frågade honom vad tiden gör med vår upplevelse av film. Han svarade att han tyckte det fanns en sorts skörhet med filmskapandet. Att vissa av både hans egna och andra filmskapares verk lätt fastnade i sin samtid.

Så är det kanske med mycket av skapande över huvud taget. Den litteratur som inte lyfter ovanför vårt eget tidsperspektiv faller också i glömska. Film är kanske särskilt ömtåligt eftersom vi ju ser miljöerna och tydligt kan urskilja att det vi upplever utspelar sig i en annan tid, på en för oss okänd och förgången plats, med helt andra ingångar och koder.

Roma, vill jag påstå, tillhör inte de filmer som känns så, trots att handlingen tilldrar sig i en övre medelklassfamilj i stadsdelen Roma i 1970-talets Mexiko City. Genom hushållerskan Cleo, spelad av Yalitza Aparicio, följer vi familjens vardagsliv på ett rörande och känslosamt sätt.  Att det här är Alfonso Cuaróns mest personliga och självbiografiska mästerverk råder det inga tvivel om. Cuarón berättar sin egen historia från det Mexiko han växte upp i. Filmen är en hyllning till de kvinnor som uppfostrade honom. Tiden är 1970-tal med sina turbulenta och våldsamma politiska omvälvningar-  i ett land som idag räknas som ett av världens farligaste. Roma höjer sig över sådana begrepp som tid och rum. En film som med lätthet direkt skriver in sig i filmhistorien.

ROMA visas just nu på NETFLIX !

TEXT av Björn Holmberg