I den bortglömda flyttlådan låg några elevarbeten från konstskolan. Och en massa fotografier. Jag ser mig själv som barn och tonåring. Bilderna är både ett suddigt och av kodachrome klart 60 och 70-tal. På några minuter ser jag mitt liv som en film.  Blir sittande länge med den nedpackade historien. Går sedan lite framåt i tiden och hittar foton från ett svunnet 80-tal. Därefter ytterligare framåt till näst intill nutid. Inser sorgset att de flesta bilder vi tar idag oftast hamnar i det digitala molnet, där de blir liggande. Också det en sorts bortglömd flyttlåda.  

Två av de gamla elevarbeten i flyttlådan handlar om åldrandet. På två helt olika vis. Jag kommer ihåg att vi hade fått uppgift att på olika sätt gestalta hur vi ser på ” gamla människor”.  Varför har det gamla paret hamnat här? tänker jag och lyfter ut dem ur lådan. Och mormors röda baddräkt förtjänar också att luftas lite. Bestämmer mig för att de ska få flytta till ett annat ställe så länge.

Dagen efter lägger jag  ut två foton av mig själv på sociala medier. Selfies. På den ena bilden är jag 26 år. På det andra relativt nytagna fotot 56, snart 57. I porträttet som ung 26-åring söker jag betraktarens blick och godkännande.  Som vi gör när vi fortfarande har en vacklande självkänsla.

På den nytagna bilden sitter jag tillbakalutad och ser snarast förvånad ut. Det är mer än trettio år mellan bilderna och jag kan inte låta bli att tänka att det måste ha tagit en hel del energi att vara en självmedveten 26-åring.

 

Texten från facebooksidan…

” 26 och 56… På väg bli 57. Hittar fotografiet som 26-åring nedpackat i en bortglömd flyttlåda bland andra bilder från en svunnen tid. Det är lätt att bli nostalgisk och tänka på allt tiden och åldrandet gör med våra utseenden. Kanske borde man bry sig lite mer? Eller inte alls. Vad spelar det för roll? Man är den man är och att håret faller av och kroppen bryts ner på olika sätt är något vi alla måste öva oss i att acceptera ( även om det är bra att träna och motionera givetvis). Som 26-åring ser jag hur jag söker betraktarens blick och godkännande. Vid 56 har jag börjat luta mig tillbaka. Förr eller senare börjar vi ju med det, vi som passerat ett visst bäst-före-datum. Eller förresten, finns det sådana datum ? Det vi blivit med tiden är kanske mer som förädlade viner? Och ibland händer det att vi också blir lite bättre om vi ligger länge på lagring. Så tänker jag. Hur tänker du? “

 

” Det gamla paret” ( kopparstick) av Björn Holmberg

Vänners tankar kring åldrandet …

Suzanne:  ” Du lyfter fram så bra samtalsämnen och funderingar. Jag är 63 år nu och trivs mer med mig själv nu…min självkänsla har stärkts, vet mer vad jag vill och inte. Livet blir också vad man gör det till… 

Kjell-Erik:  ” Jag tycker man ska få se ut som man vill.. Och som belöning för den modiga inställning får jag kaffe och äppelpaj.”

Ingrid:  ” Tycker det är skönare att vara äldre. Hittat mig själv mer och är inte lika beroende av andras godkännande. Har jobbat mycket med acceptansen då jag haft hälsobekymmer. Är mycket mer nöjd med mig själv och livet idag än som osäker 26-åring”

Monika:  ” Alla åldrar har sin tjusning”.

Britt:  ” Du samtalar på ett sätt som gör att man måste svara på tankar som poppar upp. Eftersom mina år kryper sig nära 80 så stryker jag under på att nostalgi förstärks med åren samtidigt som man har tid att njuta av nuet. Luta sig tillbaka och vara tacksam över det man har , vilket av naturliga skäl är hälsan och att nära och kära mår bra. För min del har tidens händelser gjort att pusselbitarna fallit på plats. Intressena utanför sig själv tar över.  Jag tillhör nog inte det förädlade vinet i min ålderdom men ganska starkt är jag det vill jag påstå”.

Tom:  ” Lika snygg nu som då”.

Emma:  ” Det är väldigt intressant med ålder och tiden. Jag kom att tänka på Agatha Christie som var gift med en arkeolog. Han, maken, tyckte att hon blev intressantare för varje år som gick”

Susanne F:  ”  Tänker precis som du. Känner mig som ett dyrbart årgångsvin, som har gått igenom en del dåliga lagringar, men som visade sig bli en bra årgång trots allt”

Cina :  ” Är det inte tiden kring åldern man saknar? Att vara 25 och äga världen igen ? Att förundras över något för första gången ? Att ta de där svindlande stegen i början av karriären…Jag tror det är så för mig i alla fall….Trivs inte med att det mesta runt omkring mig stannat av…”

Jenny : ”  Jag önskar att jag hade mitt 25-åriga utseende med min 55-åriga klokhet…”

Björn:  ” Tänk att du är i en fortsatt glansperiod, still going strong! “

Karin:  ” Du sätter fingret på det där med att söka bekräftelse. Jag tycker personligen att det känns ganska befriande att bli äldre. Att faktiskt inte bry sig lika mycket om hur andra människor ser på en. Att inte behöva kämpa för att bli omtyckt och vara till lags. Jag försöker vara lite snällare mot mig själv numera. De personer som gillar en som man är , med allt vad det nu innebär, gillar en helt enkelt. Fåfängan kan naturligtvis få sig en törn, men jag har faktiskt släppt lite på det också.  Man får jobba med det man har och göra det bästa man kan av råvaran”.

Elisabeth:  ” Det där med förädlade viner….Intressant när man just fyllt 70….”

 

TEXT & FOTO av Björn Holmberg

“Mormors röda baddräkt”( olja och tempera på masonit ) av Björn Holmberg