Veckans tankegång: Lyckokakor

I New York kan man fortfarande få ” fortune cookies”. Den asiatisk-amerikanska hårda kakan  är vanligtvis bakad på mjöl, socker, olja och vanilj, men är ändå förvånansvärt smaklös. Inuti döljer sig en liten papperslapp på vilken det står skrivet visdomsord, en vag spådom eller en serie med lyckonummer.

Du kan exempel få läsa att en ” vinst är att vänta”. Inte på vad, inte heller när, bara att den är någonstans inom räckhåll. Eller så kan man få veta att det man hela tiden anat kommer att ske. Inte på vilket sätt, bara att det kommer hända.

Ibland innehåller lyckokakorna absurda texter, humoristiska som lockar till skratt. Ofta finns även filosofiska och religiösa undertoner och inte sällan sådant som ska verka moraliskt stärkande.

Jag minns en särskild lyckokaka. Den kom på ett fat med den obligatoriska notan och det var min första möte med den lustiga kakan. Jag var en nyfiken 24-åring, i en ålder då stora städer utövar en alldeles särskild dragningskraft. Kakan var bara ytterligare ett av alla nya intryck i den spännande staden.

Antagligen ville jag veta om jag var på rätt väg, om det var just i New York jag skulle komma att leva mitt liv. Lyckokakans budskap kunde kanske ge vägvisning, en försäkring, även om tanken kunde te sig långsökt?

Amerikansk kultur, då som nu, har för mig alltid inneburit krockar, ständiga omvärderingar, högt som lågt. Lika lite som jag tidigare  hade bitit i en lyckokaka, hade jag någon större erfarenhet av hur det är att leva i en av världens största metropoler. En kunskap något jag med tiden skulle komma att få. På gott och ont.

 

Hur som helst sparade jag den där lilla hopknycklade papperslappen, behöll den som om dess budskap var ett kodat meddelande från en annan värld. Länge förvarade jag lappen i en av mina dagböcker, rädd att den skulle komma bort, och att dess magi skulle förlora sin kraft.

Så här många år senare kan jag tycka att det var rätt omoget att ta en lyckokaka på så stort allvar. Men i den stund som jag bet i den visste jag att just den här lyckokakan skulle ha något att säga. Något stort. Något jag skulle behöva ta till mig som en djup dold sanning om vem jag var. Eller skulle komma att bli.

Idag när jag stöter på människor som försöker finna mening i olika ockulta och spiritistiska strömningar kan jag mycket väl förstå vad som attraherar dem. Men inte riktigt begripa hur dragningskraften kan vara så trollbindande. Fortfarande skulle jag kunna hitta ett filosofiskt eller humoristiskt budskap i en lyckokaka men knappast ta det på särskilt stort allvar.

Ändå är det något med det där vi inte kan se eller greppa. Det är som att vi behöver en viss mängd illusioner. Föreställningar. Utan dem inga drömmar. Och utan drömmar upplevs varken doft, färg, smak eller musik. En tom värld är den värld där allt vi upplever kan förklaras.

Så vad stod det då i min lyckokaka?

Om jag minns rätt var budskapet ” It matters not what road we take but rather what we become on the journey”  

Under texten ett antal lyckotal. Två av dem minns jag fortfarande eftersom de ironiskt nog var talen elva och nio. Fram till den fruktansvärda terrorattacken i NYC tänkte jag att just de siffrorna skulle bringa mig tur.

Någon gång försvann den lilla lappen. Eller så ligger den i någon av de osorterade flyttlådorna, de som aldrig blir uppackade. Kanske hittar jag den någon gång inkilad mellan bladen i dagboken?

Eller så har den flyttat över till någon av de sämre romanerna. De där böckerna som man aldrig får för sig att läsa om eftersom deras förutsägbarhet egentligen gjorde en dödstrött redan på första sidan. Böcker man fortsätter att behålla år ut och år in, samlandes damm och spindelväv.

Utgången är därmed given. Den lilla lappen med lyckokakans budskap väger fortfarande tyngre  än många böcker. Även en lyckokaka kan innehålla något så betydelsefullt som ett riktmärke…

TEXT av Björn Holmberg

FOTO : Hannah Edgman / Pixabay

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

6 kommentarer

  1. Ett fantastiskt bra budskap som kanske inte tänkte ge mening när du fick den, utan just nu när du återfann den. Ett budskap som återigen fick dig att fundera på ett djupare plan. Härligt.

  2. Kanske får jag bo 1 år i NY som jag önskat och som jag fortfarande vill.
    Tack Björn!

  3. Fantastiska Björn🙏
    Jag älskar att läsa dina texter..dina reflektioner över livet❤️
    Kram Suzanne

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *