Det går inte att begripa sig på en paddas själsliv. Så är det bara. Och ännu värre är att paddorna själva knappt gör det.

När jag nu äntligen lyckats få tag i en samtalsterapeut som är specialiserad på paddor går allt i stöpet.

Samtalsterapeuten ringer återbud en halvtimme innan sessionen skulle börja, och de två inblandade paddorna låter meddela att de lyckats dubbelboka sig på något som de säger är viktigare.

Vad kan vara viktigare än att ta tag i sina problem ?

Ändå är det något igenkännande med våra egna och andras flyktvägar. Vi har alla varit där. Känt att vi måste ställa in. Bättre gömma sig under lager av beskyddande skräp så att ingen ska se hur dåligt man mår. Ligga där och darra ett tag innan vi vågar oss ut igen.

“Stefan”

Mats berättar hur han också försökte fly sig själv tidigare i livet. Att det kunde ta all hans energi att upprätthålla en fasad. En fasad som han behövde hjälp med. Och att han därför uppfann “Stefan”.

Mats beskriver hur han står naken framför den stora spegeln i hallen i lägenheten. Han förbereder förvandlingen. Börjar med kläderna som Stefan ska bära.

Stefan har till exempel exklusivare kalsonger än Mats. Mats får nöja sig med gamla urtvättade HM, medan Stefan sätter på sig svindyra briefs från Armani.

Strumporna är också av avsevärd bättre kvalitet än de Mats får ha på sig. Och självklart alla andra plagg som långsamt och metodiskt väljs ut för att passa den kräsne Stefans smak.

På Stefans handled sitter en alldeles för dyr klocka. Och när Stefan smäller igen ytterdörren och sedan med lätta steg tar trapporna ner efterlämnar han en doft av Chanels ” Egoiste” efter sig.

 

-Jag uppfann “Stefan” som mitt alter ego. Stefan var en del av min trygghetszon i många år, berättar Mats. 

Om jag skulle träffa någon för första gången, i ett helt vanligt socialt sammanhang, var jag alltid Stefan och inte Mats. 

-Idag kan jag inte fatta att Stefan hade en sådan makt över mig. Men hur konstigt det än kan låta, så finns det tillfällen då jag saknar honom. Kanske var Stefan tvungen att försvinna för att jag skulle få leva mitt liv. Mitt riktiga liv.

 

– I vilken ålder var du när du uppfann Stefan ? frågar jag.

 

Mats skakar på huvudet. Han säger att han inte minns exakt men att han tror att han var över tjugo. 

Rätt sent alltså, inflikar jag . Minns du om något särskilt hade hänt vid den tiden i ditt liv ?

– Nej, jag minns bara att jag jag genast upplevde att livet blev så mycket lättare. Och att det Stefan tordes var sånt jag själv inte riktigt vågade. Som att ta plats i rummet. Och att uttrycka sina åsikter och tankar. 

 

-Men det där låter ju ganska normalt ändå. Så där håller vi nog på lite till mans med våra alter egon, invänder jag. Det måste ju ha skett något som gjorde att du inte kunde behålla din Stefan längre, vad var det?

 

Mats nickar.  Jo, det hände en massa dåliga saker när Stefan var inblandad. Sånt som var långt ifrån bra. Som att Stefan sa ja till sånt som Mats hade sagt nej till direkt. 

– Kan du ge nåt exempel?

– Stefan kunde både dricka för mycket och ragga på fel tjejer. Och så kunde han tacka ja till både en joint och lite kola. Stefan ville oftare tänja på gränser, söka sig till allt farligare situationer. Till slut gick det ut över jobbet och Mats tvingades söka nytt arbete.

På grund av Stefan ?

– Ja, på grund av Stefan.

Vad tyckte Stefan om det ?

Mats skrattar till. Det syns i hans blick att det är lite smärta i skrattet. Det är inte bara ett igenkännandets minnets skratt jag hör.

Jag tror att både Stefan och jag lärde oss nåt viktigt om varandra, men att en av oss måste lämna.

Knep & Knåp

 

Det finns en del knep vi tar till för att överleva. Jag tänker på mina egna uppfinningar. Inte minst mitt eget alter ego. Det som jag uppfann i så tidig ålder att jag inte minns när längre.

Mitt alter ego har jag inte gett kicken riktigt än. Ibland dyker det upp när jag minst av allt anar honom. Eller henne.

Ja, jag har faktiskt flera alter egon. Ett manligt och ett kvinnligt. För säkerhets skull.

Mitt kvinnliga har jag nog delvis ärvt genom min egen mamma. Det är en rätt bestämd och lätt folkilsken tant som då och då låter omgivningen förstå att den ska ställa sig på rad eller i led. En argbigga som hämtat sina drag från Hjördis Petterssons många karaktärer skulle man kunna säga.

Men mitt kvinnliga alter ego kan vara rätt kul också. Det är när hon ockuperar ett kök och lämnar efter sig ett berg av disk och allsköns skräp som hon beordrar någon annan att ta hand om. Helt självklart och utan tillstymmelse till något eget ansvar för vad hon ställt till med.

Mitt manliga alter ego är oftast bilden av mig själv som mycket yngre. En lätt patetisk figur det också som bryr sig om hårfästen, ölmagar och bilringar. Som oroar sig för sådant som man ändå inte kan göra något åt. 

Som klämmer in sig i ett par alldeles för tighta jeans och drömmer om en fräck tatuering på högra skinkan. En sån tatuering som Mats säkert hade låtit den där Stefan göra.

Men nu tillbaka till paddorna. Det går inte att ha med paddor att göra utan att få vissa bekymmer. Kanske inte så stora bekymmer men ändå. Bekymmer.

Efter timmar av vädjan, övertalning, hot och kompromisser har vi i alla fall kommit fram till att det här med att gå i terapi är en bra idé. Som i all parterapi brukar det vara en som är mer drivande än den andre. Så är det också med detta par kan jag säga. 

Ordningen  kanske inte är återställd men ett nytt möte är inbokat. Med en ny mer pålitlig terapeut. En sköldpadda den här gången med låååång erfarenhet och ett ännu läääängre liv bakom sig. 

Om paddor också har alter egon ? 

Självklart. Massor.

 

TEXT & FOTO av Björn Holmberg