Veckans tankegång: Summering 2018

Snart, mycket snart, kommer summeringen. Vad var det som var bra, och vad var det som var mindre bra, med 2018? Vad var så dåligt att vi slängt ner det i den där soppåsen vi lagt alla andra pinsamheter, tillkortakommanden och förluster? Vad har varit så fantastiskt och upplyftande och inspirerande under året att det faktiskt har förändrat oss?

När jag följer vissa vänner och bekanta via sociala medier får jag ibland två melodier i huvudet. Den ena är Barbara Streisands “People” och den andra är Louis Armstrongs ” What a Wonderful World”. För mig är det omöjligt att inte känna ett sting av ren och skär sentimentalitet av de rösterna. Det är som budskapet om hur vi alla är förenade på den här planeten går rakt in i den del av amygdala (hjärnan) där vi härbärgerar empati och kärlek. På samma sätt påverkar det mig att följa människor i med och motgång på Facebook till exempel.

Vi är förenade som människor. Vi delar för mycket för att vi ska kunna avfärda varandra. Det gäller faktiskt även de vi tycker illa om, eller tror att vi inte har något gemensamt med. Julen är den tid på året vi påminner varandra om det. Och det är något väldigt vackert med den påminnelsen.

Om det är något jag  tänkt mycket på under 2018 så är det att jag inte ensam delar varken bördor, smärta, ensamhet eller svärta. Jag delar även glädje, lycka, gemenskap och kärlek med andra. Det är en viktig insikt, och den har inte ett dugg med religion att göra. Dessa känslor är universella och delas av alla människor oavsett var vi råkat hamna på jorden.

loveactually

Det är också så inledningen till filmen Loveactually nockar mig. Med en parallell till terrorattentaten 11 september börjar filmen med att vi påminns om de desperata telefonsamtalen. Samtal som spelades in medan människor kämpade med dödsångesten, fångna i de kapade flygplanen eller i något av tornen. Om hur samtalen avslutades med ” I love you”. Om hur viktigt det var att säga de orden just då. Innan det var för sent. Redan där är jag helt och hållet fångad av filmen. Inte blir det bättre av att slutscenen är dokumentärt filmad från Heathrow ,  en återseendets plats, och den helt fantastiska filmmusikens påverkan. Jag är såld på den här julfilmen.

Film Title: Love Actually. Copyright: © 2003 Universal Studios. ALL RIGHTS RESERVED.

Loveactually är därmed det filmtips jag vill ge alla som ser julen som något betydligt mer universellt än enbart genom kristendomens grumliga glasögon. Det må vara en romantisk komedi men för mig är den filmupplevelsen så mycket mer än så. Det är lite som när jag hör Barbara eller Armstrongs för evigt sentimentala (och för många kanske hemskt naiva) evergreens tona ut.

Jag tror att det är  något bra med en viss sentimentalitet. Förr har jag använt ordet naivt med ett visst fördömande. Nu är jag inte längre lika säker. Under det gångna året fick vi en global påminnelse om att vi är på väg åt fel håll. Vi fick också en betydligt djupare insikt hur förenade vi är genom luften, vattnet och jorden. Filmer som Loveactually må vara insmickrande, smålöjlig och allt det där vi kan sortera in under ett ord som naiv. Kort sagt, en film du också behöver den här julen…

TEXT av Björn Holmberg

FOTO Pixabay , Universal Studios “Loveactually”

 

 

 

 

 

 

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

4 kommentarer

  1. Håller med, Loveactually , är en feelgood film som får en att bli vemodig och sitta o små le mest hela tiden. Något vi alla behöver göra lite nu o då.
    Jul Kram till dig

    • Åh, visst är det julens absoluta feelgood film. En film om julen som berör oss på flera plan. Dessutom stooor igenkänningsfaktor. Vem har inte blivit helt gaaalen när det tagit för lång tid med en paketinslagning till exempel ?…en av de bästa och roligaste scenerna med herr Atkinson…

  2. Love Love Love

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *