Veckans tankegång: Trösterik men med päls…

Emellanåt bör man ta paus. Andas in och andas ut. Låta skiten brinna, som det sjöngs om i Mello nyligen. Artisten med det bidraget gick inte vidare fastän han kom till andra chansen. Kanske spelar det mindre roll. En andra chans kan vara nog så gott.

Mamma, inne på sitt nittioandra levnadsår snart, har inte bara har fått en andra chans efter senaste fallolyckan, utan både en tredje och fjärde och femte chans. Hon verkar tillhöra de som klarar av både sjukdomar och olyckstillbud.  Ändå talar hon om att hon kanske snart ska åka iväg på en “resa”.

Jag svarar att det vet hon inte. Ingen vet när eller hur den där resan tar sin början. Och ännu mindre vart resmålet är.

Det är svårt att ge tröst. Särskilt till en nära anhörig. Kanske svårast att trösta en förälder som inte ens vill ha någon kladdig tröst. När B ringer går det lättare. Vi är inte släkt och som vän tycker B om att bli tröstad. Numera  talar vi hellre om resan som aldrig tycks bli av.

När man blir så här gammal så lever man igenom sitt liv som i en film. Allt som hänt händer igen”, berättar B.

B har två allvarliga sjukdomar samtidigt. Ständiga undersökningar, återbesök på sjukhuset, oro och tvivel.

Mest oroar jag mig för min familj”, säger B. ” Det verkar vara så hårt för alla idag. Hur kunde det bli så?”

Jag säger att det har jag inga svar på. Kanske tycker vi bara att det verkar tufft för att vi inte själva är unga längre. Det håller inte B med om. Hon har följt ett samhällsprogram på tv.

När B inte funderar över utvecklingen målar hon tavlor i akvarell. Hon är dessutom dagmatte åt en gatukorsning som kommit hit från ett annat land.

 Hunden är mycket rädd. Jag måste alltid ha henne kopplad, annars springer hon och gömmer sig. När vi är ute knyter jag kopplet hårt i rullatorn”.

Jag frågar hur det går när hon ska in i hissen.

” Hissen är bara ett problem när andra ska åka samtidigt. Då väntar jag tills den blir tom. Jag talar lugnt till hunden om något händer. Du förstår, när man lever ensam och bara får lite tröst av ett sådant här samtal, då är det viktigt att finnas till för någon annan, även om det råkar vara en med päls…”

Text & Foto av Björn Holmberg

 

 

 

 

 

 

 

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

1 kommentar

  1. suzanne

    Så fina tankar och kloka ord💓

Lämna ett svar till suzanne Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *